Poddsöndag och shopping

Nu är det söndag och regnat smattrar mot mitt fönsterbleck. Jacob har rest bort och jag sitter och klickar hem kläder frenetiskt för att inte tänka på att jag saknar honom för mycket.

Följande är ett samarbete: Vill tipsa igen om vår otroliga poddsponsor BestSecret! En sajt där man kan få över 3000 olika märken till hur bra priser som helst (upp till 80%!). Om du lyssnar på podden så vet du ju att jag köpt allt från BH:ar från Chantelle & Heidi Klum intimates till Pumaskor och såklart min rymdtröja från Moschino där. Så nöjd med tanke på att jag fick BH:arna på 70%, skorna på 30% och tröjan på 60%! Men! För att få shoppa på BestSecret så måste man bli inbjuden av en annan medlem. Det kan du alltså bli av mig och Forni! Skriv bara in bestsecret.se/forniochhamilton eller klicka på bilden nedan så får du också vara med och fynda loss med oss! Inte nog med det. Du får också 200kr av oss att handla för om du handlar för minst 600kr. Juste! Dom har en app också för er som föredrar att shoppa på stående fot. Aja, jag genuint älskar BestSecret för det är genuint asnice att hitta sina favoritplagg för en bråkdel av priset. Känns som att man då lurar systemet.

Ha en underbar söndag, hoppas ni hittar något fint ❤️

Enter a title

Det finaste och enklaste

 Fan vad jag försökt skriva om det. Försökt konkretisera det. Men kärlek finns inte till för att vara begränsad till saker som går att skrivas eller sägas. Det pulserar och sköljer över en på det renaste och enklaste av sätt. Det slog mig där – i eftermiddags, på en restaurang när jag såg in i hans ögon på håll och allt plötsligt bara föll på plats medan jag föll ännu mer för honom.

Krönika – när hjärtat krossas över telefon

Det var två saker som sprang runt i mitt huvud och nystade ihop sig som en boll av garn när han sa att han inte var kär tillbaka.

Den ena, den som blixtrade till hela vägen genom mig och fick mitt hjärta att krossas som en glasruta vid en explosion, var; ”Hur ska jag spendera de nästkommande minuterna av detta samtal som kommer bli mitt sista med människan som lever så mycket i mig? Hur tar jag avsked av något som kommer stanna kvar så i min kropp?” Jag fick hålla mitt starkaste i telefonen för att inte kasta den i Östersjöns mörka vatten. Jag fick blunda och svälja mitt hårdaste för att inte skrika rakt ut.

Han, som annars är mjuk och len i rösten när den möter min, lät kall och bortkopplad. Han, som annars brukar berätta om hur glad jag gör honom, mumlade något kort om att han inte kunde. Om att det inte berodde på mig.

Den andra, den som smög sig på bakifrån och kom mycket långsammare, var rösten som sa ”jag sa ju att du inte skulle låta dig själv bli kär igen”. Den röst som varit där i tre år, den röst som påminde mig om hur ont det gjorde sist då jag tvingades att göra slut fast jag var kär. Hur den delen av mig aldrig riktigt läkte förrän flera år efteråt. Men så var det nu iallafall, nu hade jag sagt det högt, erkänt det för mig själv och i samma veva också för honom. Och trots sättet han annars såg på mig, trots det mjuka och lena i rösten, så sa han på sitt bortkopplade sätt att jag var ensam i den känslan.

Där, där som den stenbeklädda kajen mötte det mörka vattnet, fick mitt hjärta sig en alldeles sprillans ny liten spricka. En spricka som med tiden blev ett ärr av en kärlek som aldrig fick bli.

<<<<<<< HEAD ======= >>>>>>> 7b8e8c7dcb6c569b000584cc581f6e5d33ae9fdd