Tack Mira <3

Fick ett så jävla mysigt bud hem från Foodora och min vän Mira med värsta charkisar och hela den baletten?? Har iskallt picknick på mitt golv i detta nu. Finns inget softare än att ha picknick inomhus?? Ska på måndag köpa ett sånt där tikitält på Granit som jag ska inreda med ljusslingor och kuddar. Där blir min näst picknick-spot. Anyhow, tack för detta! xx

Enter a title

sjuk grej

Var inne på Pinterest och såg en text jag verkligen kände igen. Typ jättemånga gånger har den blivit pinnad, skriven i olika typsnitt och hej och hå. Jag kände igen den liksom inne i mig och ba…. fast vänta här nu. Jag har väl skrivit denna? Såklart är det någon annan som har länkat in sig själv som källa vilket är skitsamma pga blir bara smickrad egentligen, men efter en stunds googlande insåg jag att det fan visst är jag som skrivit. Så, inte för att claima men för att påminna, från Michaela år 2014, ett par sanningens ord som behövs mer nu än någonsin:

Rapport

Ja men hejsan. Sådärja, nu ska jag sluta upp med diverse deppiga små uppdateringar. SÅ! Låt mig istället berätta om vad jag gjort på senaste.

Jag har ju varit med lite lite i Nellys nya dramaserie Filter som ni förhoppningsvis sett. Om inte, gör det bums! Jag var egentligen castingansavarig för huvud/större biroller säsong 1 men fick en miniroll som mig själv av hon som skapat serien. Linnea heter hon, så jävla smart och bra på att skriva för övrigt. Anyways, var på inspelning för säsong 2 där jag är lite med i något avsnitt igen. Så kul? Måste bli skådiz?

Sen var jag hos Dasha som hade lunch hemma hos sig för Carolina Herreras nya doft. Hon är kul hon, Dasha.

Snackade mest med Elsa som jag tycker så jävla mycket om. Så bra människa. Tveklöst även Sveriges vackraste kvinna.

Mickan & Petra haggade på.

Sen drog jag till min älskade vän Fannys lanseringsmyz för hennes väskmärke Chêne. Så jävla duktig är hon. Så snygga väskor gör hon. Så SÖT E HON ahhh

Jag, min beztiz Linn, Fanny och Susanna på Tictail drack drinkar gjorda på rosé och typ vete fan? sodavatten eller nåt det var svingott

Sen var jag och Linn på Join the Riots spelning på Lydmar. Jag älskar ju dom, ni borde verkligen lyssna. HÖR DU MAJJJ

Sen har jag också ätit middag med säliz, eller Robert som han heter. Typ kanske världens mjukaste finaste roligaste person om också råkar vara regerande världsmästare i matlagning. Så sjuk jävel. Så fin.

Sen ville jag bara säga tack för alla mail, tack för kommentarer, tack ni som vågar komma fram på krogen etc. Jag undrar ibland om jag verkligen är gjord för att orka hålla på och fläka ut mitt liv såhär eller i skrift etc och jag blir fett stärkt av att ni säger fina saker. Verkligen. Sluta aldrig så slutar aldrig jag! Nu ska jag bada och kolla på något nice och inte tänka på allt skit. Puss

Krönika 7 – att möta det som bränns

Denna skrevs i mars sista veckor och publicerades i senaste numret av Veckorevyn.

Det är något visst med våren. Naturen tar oss i hand och säger åt oss att blomma ut, vi med, vi som så länge nu varit stängda och låsta. Vi har frusit så långt in i oss att tiden nästan stannat bakom lagren av kläder vi omslutit oss i. Det sker något nu. Försiktigt skakar vi av oss. Vi vaknar till, börjar se oss om igen. Vi andas ut. Vi börjar om.

Efter en vinter av dåliga vanor och för mycket festande bestämde jag mig för att gå på detox. Ingen hej-jag-tänkte-dricka-lite-fruktjuice-och-bli-smal-detox, utan en som är som en högtryckstvätt från insidan och ut. Med värmen kom en känsla, en påminnelse om ett trögflytande lager av något som legat strax innanför huden i månader. Det kändes som ett pulserande kretslopp av ångest och giftiga saker som jag nästan kunde ta på, men inte klä av mig. Jag stod inte ut, så jag blandade snällt min renande dryck och längtade tills det skulle sluta flyta och pulsera runt saker som gjorde mig tung och trött.

Jag drack min cleanse och dagarna gick. Om nätterna låg jag vaken och tänkte på tiden som varit. Fingrade försiktigt igenom katalogen i hjärnan över män, vänner, över situationer. Man hinner vara med om så mycket som man aldrig hinner fundera över, det märkte jag av mer än någonsin då jag insåg hur mycket av allt som kändes fel när jag nu var tom på annat. Man lägger så mycket åt sidan i förhoppningen om att det ska försvinna någonstans. Man tänker att, jag tar det sen, eller, om jag bara försöker gömma mina känslor så går det enklare att glömma. Men du förstår, allt tar vägen någonstans. Allt sprids till en början ut och stannar obemärkt i hörn av dig du inte tänker fanns. Till slut måste dock allt samlas.

Och man inser. Man kan inte fly. Man måste möta det där som skaver, man måste göra sig av med de som tar mer än de ger. Man måste rensa ut de människor som även i dess frånvaro lever kvar på ett giftigt och trögflytande sätt, strax under huden, som man inte kan få ut av att dricka rensande dryck. Problemet, eller merparten av det, ligger inte det man stoppat i sig. Det ligger snarare i vilka man bär i sig. I den ångest de lämnar kvar. I det gift som lever under ytan av deras ord eller tystnad.

Vi alla har såna. Människor som vaggar en i falsk trygghet, personer du vill ha kärlek av men som aldrig riktigt ger det tillbaka, utbytesfattiga relationer, människor vi hjälper utan att någonsin få ett tack. Människor vi ser men som inte ser oss. Det är dem som är det riktiga giftet. Det är dem som måste detoxas bort.

Jag drack min sista dagsranson av min cleanse och gjorde en lista över personer som måste bort. Killar som bara står och stampar, kompisar som inte är förmögna att bete sig som de bör. Dessa människor är nu ur mig. De är kvar i vintern, kvar i kylan där inget ännu blommat.

Inget lager är kvar i mig. Inget skaver där under huden. Jag andas in den varma luften när jag med lätta steg går mot de jag faktiskt älskar och vill bära kvar. När var det sist du rensade? För du vet, det är något visst med våren. Det är nu du kan skaka av dig, vakna till och se dig om. Det är nu det är dags att andas ut. Det är nu det är dags att börja om.

När jag inte längre ringer honom

Det är en underlig sak, detta med att efter så lång tid komma ihåg igen hur det känns när man har så många ord. Saker att säga. Grejer jag vill berätta, roliga småsaker som hänt som jag vill dela med mig av till dig.

Istället ligger allt i drivor, i trassel inuti mig, och sakta förlorar sin mening.

Jag hade glömt hur det känns bara, det där när man så gärna vill ringa och säga allt det lilla

till en enda, men inte kan.

Anna på karlsviksgatan

Åkte hem till min fina vän Anna igår kväll. Vi hade massor att prata om och tycker himla mycket om att umgås, så jag släpade mig från mamma i en Bzzt (som är typ små taxi-moppar med tak?!) och möttes av detta.

Hon är så vacker och cool. KOLLA PÅ HENNE!

Hon bjöd mig på svingod chévresallad med zucchini, nötter, bakade rödbetor, kål och lite sååå va.

Vi pratade med hennes gulliga killkompis på FaceTime som hette Felix. Felix tyckte att jag skulle följa med honom och Anna till Italien i sommar. Han hade blåa ögon och pratade som bara gbg-are pratar – romantiserande och fyllt av adjektiv. Samtidigt så bläddrade jag loss i Annas böcker, hon är konstnär och är så jävla mysig som gör såna här utöver det hon faktiskt målar.

*så fint*

Sen rökte vi 10 cigg till och Anna gjorde iordning sig för att gå ut. Jag var inte riktigt på humör så släppte av henne för äventyr och åkte hem till min goa mamma igen. Myz.

 

 

 

Midsommar yeahhh

Ja nej men då ska man väl ta och berätta om sin lille midsommar då!

Luchen var kommen! Åt fort som man alltid försöker skita i. Så sjöngs det lite visor men alla sög på det så det gick sådär.

Kockisarna hade styrt ihop sån sjuk mat. Dels denna västerbottenpaj som fick mig att bryyyyta ihop

*obligatorisk bild*

Så gölliga människor. Var otroligt svårt att få alla att stå still såhär länge så uppskatta denna bild ordentligt. Ur bild: hälften av gänget pga omöjligt att få ihop

Älskar denna sjuka människa ändå. Tungan till trots.

Det spelades ofc kubb och Jesper var helt sinnessjuk på skiten???? Fick ner alla utan att blinka?????? Aja. Nedan följer bilder på folk som är kära och gulliga.

Inte kära men goa singlar i sina bästa år. 

Sen åts det mat igen, spelades beerpong för fulla muggar (vi vann 2 utav tre matcher så känns fett OK) och snackades på. Jag tog det rätt lugnt och var i säng innan 01 som den jävla haggan jag är. Sen vare sopslängning och hemfärd. Gick hem till mamma, grinade lite i hennes famn sen slaggade jag i tre timmar. FETT SKÖNT. Ok det va det om det herrå!

Bakisbrunchens mamma

Hej och hå. Idag kanske man inte mår toppen nej. Men! Misströsta ej. Denna bakisdödare gör susen och är relativt chill att laga.

Du behöver:

Bacon, hur mycket du vill och/eller behöver

Färsk bladspenat

Sötpotatis, en stor helst

Ägg, hur många du vill och/eller behöver

Hollandaise (köp klar för fan, ingen orkar vispa ihop skiten på bakfyllan)

Flingsalt, muskotnöt, peppar, honung

Ättikssprit

Skär sötpotatisen på sidan liksom så den ser ut som en skiva bröd. Gör två stycken per skalle. På med lite honung, muskotnöt (skit i om du inte har), salt och olja. In i ugnen på typ 200 grader i typ 15 min.

Vatten i kastrull på medelhög värme, det ska inte koka utan typ. Bubbla så det nästan kokar om ni fattar? I med en kork ättikssprit. Knäck äggen i nåt glas eller kopp eller decilitermått eller ja du fattar. Häll sedan ner ägget lite försiktigt i vattnet. Rör om långsamt med skaftet på en slev så ägget samlar sig. Kör i typ två åt gången. Ta upp då det börjar se fast ut nog att hålla på en stekspade.

Stek bacon hur fan du vill.

Ta dina sötpotatismackor, lägg upp på snygg tallrik. Denna kommer från By Mutti om man undrade det. På sen med bladspenat, bacon, äggen/ägget och sen ös på med hollandaise tills du skäms. På med flingsalt, peppar och kanske lite muskot igen.

SEN MÅR DU SOM EN DROTTNING VILL JAG LOVA!

Puss lycka till skriv om det är något som är oklart så förklarar jag!

<<<<<<< HEAD ======= >>>>>>> 7b8e8c7dcb6c569b000584cc581f6e5d33ae9fdd