Mina texter

Så det bränns

Idag saknar jag honom så jag nästan kvävs. Min lillebror. Min lilla bror.

Jag tappar det ibland, såhär som nu. Jag hör något som påminner mig om honom, ser någon bild på när allt var som det ska. Det bara brister, som en enorm ridå framför mina ögon, och jag inser. Jag inser att han är på andra sidan av den ridån och att det inte finns något i världen jag möjligen kan göra för att ändra på det.

Jag minns natten när han fyllde 17 år och jag och några av mina kompisar satt på vår terass hemma och gjorde märkliga drinkar till honom. Det var konstigt blandad sprit i fel glas med inlagda ananasringar och gamla tomtebloss i och runt. Vi skrattade och han drack glatt upp en efter en tills det ljusnade och vi alla tystnade. Tittade på när naturen väcktes. Sa fina saker till varann. Sen la vi oss med varma, mjuka känslor i våra kroppar.

Jag tänker på hur det är så omöjligt för mig att ta in att den där känslan, den mjuka varma känslan som jag bara kunde få av min mjuka, varma bror, lilla lilla bror, inte kommer komma tillbaka. Jag tänker på hur det ska gå till att leva med det.

I juli är det tre år sen den natten med tomteblossen och skratten.

I augusti är det ett år sen han slutade finnas till.

Idag brinner det av saknad i hela mig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.