Enter a title

guest entry – fanny

Min vän Fanny har något att dela med sig av. Hon är så stark som vågar skriva ut detta i hopp om att det ska hjälpa någon annan, någon av er.

Jag får den stora äran att publicera detta. Läs nedan.

 

Allt började när mina föräldrar samlade mig och min syster vid matbordet en sen kväll i början på januari. Vi måste prata, det är viktigt.

Vi hade precis lämnat ett svidande kallt Åre och vinkat jullovet hej då, när de satte oss ner vid matbordet i den stora lägenheten vid Vasaparken.

De skulle skilja sig. Sekunden stannade upp. Det är pappa som inte vill längre. Mamma gråter. Pappa stirrar ner i det trendigt vitoljade trägolvet han och mamma valde ut med omsorg för bara två år sedan. Jag flyttar ut redan ikväll.

Jag flög upp ur stolen. Rädd och arg. Välte en vas med vissna tulpaner. Tårar så förbannade att jag skakade. Jag tänkte inte bli något skilsmässobarn. Tänker inte bli en sådan som skickas mellan föräldrarna varannan vecka, som varje månad måste bevittna ett mindre världskrig för att båda tycker att det är den andres tur att köpa busskort.

Jag var ju nästan vuxen. Typ vuxen. Skulle faktiskt ta studenten till våren.

Tänkte inte ta på mig någon offerkofta.

Ändå rasade hela min värld. Verkligheten jag visste, allt vad mitt liv vart, skulle aldrig förbli densamma. Hur firar man jul med skilda föräldrar? Hur tar man studenten med skilda föräldrar? Framtiden kändes som ett trasigt tågspår och hur jag är bar mig åt, skulle jag inte hitta en nödbroms.

Jag rasade som ett hus inombords, våning för våning, men inget syntes utanpå.

Gråten låg i ögonvrån, ständigt närvarande de kommande veckorna. Jag kunde skratta, för att i nästa sekund se avsatsen och spy upp den på toaletten i skolmatsalen.

Jag rymde hemifrån. Sov skavfötters med min bästa vän de kommande månaderna. Svarade inte på mina föräldrars sms på flera veckor. Kom bakfull till skolan, skötte mina läxor dåligt. Livet gick vidare, även om jag inte var mer än en skugga av mig själv, så tog varje ny dag slut.

Jag hade gått med på att äta middag med min pappa en kväll i slutet av februari. Min mamma och syster hade åkt upp till huset i Åre för en sista gång innan försäljningen. Vi åt pasta och frågade frågor utan mening. Hur det går i skolan? Jo, bra. Hur jag mår? Jo, bra.

Så säger han det. Jag har träffat en ny. Det är din gudmor, som du gillar så mycket. Vi älskar varandra och ska spendera resten av livet ihop. Är du inte glad för min skull?

Hela livet tryckte på paus.

Jag skrek tills jag inte hörde något. Jag skrek tills gråten sprängde fram som snösmältningen om våren. Jag grät tills luften tog slut och synen var en enda dimma.
Gled av stolen ner på det trendigt vitoljade trägolvet i den stora lägenheten vid Vasaparken.

 

never endings

Det ligger en bok på mitt nattduksbord.

Den är inte speciellt lång, runt 300 sidor. Den handlar inte om något hemskt utan om tre generationers kvinnor som alla sökt efter svar på samma gåta men bara en av dom – som nu är död – vet sanningen på vad som verkligen hänt.

Jag började läsa den i somras på en familjesemester i Frankrike. Allt var så vackert – mina bröder dök och hoppade, min mamma satt och skrattade med min plastpappa över ett glas vin och båten gungade i takt till havets stillsamma rörelser. Jag öppnade boken för första gången och innan jag läste en enda bokstav sjönk jag ner i den med ansiktet och drog in doften. Nya böcker har en doft som påminner mig om ett hem. Inte nödvändigtvis mitt hem, bara känslan av att känna sig hemma.

Jag började läsa och la knappt märke till allt som rörde sig runt mig. Båten som gungade, långsamt, fram och tillbaka, som en vagga när man var liten. Hörde knappt sorlet från brödernas lek, från mammas raspiga skratt. Jag var bara så tacksam av att få vara där i den stunden med den värmen, den tryggheten och min bok och veta om att utanför min fiktiva värld jag just nu befann mig i med boken så fanns den verkliga, just nu fantastiska verkligheten där i bakgrunden om jag bara skulle ta ögonen från sidorna ett tag.

När vi kom hem igen la jag boken i mitt rum hos mina föräldrar och tänkte att jag skulle läsa ut de sista 30 sidorna i vilka allt äntligen skulle förklaras om denna stora gåta.

Jag var där för någon vecka sen och samlade ihop lite saker för att aldrig mer återvända då jag stannade till när jag såg boken ligga där. Den hade en sån stark koppling till den stunden i den solen på den båten där allt var som det ska – när havet inte stormade och skratten fortfarande lät. Jag tog med mig boken hem till mig själv och la den här i mitt egna sovrum i min egna lägenhet.

På kortsidan ser man den vikta sidan där jag slutade befinna mig i den historiens värld. Det är så tydligt att det är så lite kvar att läsa och ändå har jag inga planer på att avsluta den.

På så sätt slipper jag veta hur det slutar – bara att det kommer att ta slut – och så tänker jag när jag kväll efter kväll lägger mig bredvid den. Jag låter människorna i boken få leva kvar i mig utan avsked, få fortsätta söka svaret på gåtan som står vid mina och deras fötter och bara lämna det där.

För ibland klarar man inte av att ta farväl av något. Ibland vill man inte ha ett avslut.

M

 

 

Tove Lo – This time around

Tove Lo är en av mina favvisar. Jag kommer ihåg när jag var på hennes första showcase för typ tre-fyra år sen och stod helt förstenad. Hon sätter ord på såna svårkommunicerade känslor och situationer samtidigt som hon är hur jävla cool som helst. HÄR är min favoritlåt från nya skivan.

I used to take your breath away
I used to make you laugh about anything
I used to be your getaway
Your getaway, your dream
I was every thing you needed
You used to lean your eyes on me
You used to open up and share your world
You used to lose yourself in me
Let the hours pass, oh running by so fast

But now, what I’m doing
Don’t know, what I’m doing

‘Cause I don’t even feel it
Bodies growing colder with the distance now
And I don’t even mean it
Got my hands all over you but not a sound

I’m always so in love, all in
Till you lost your goal, and I’m thinking
But you make me feel it
Thought that I’d be different this time around
This time around

 

today

shinealight

answers pt. 2

Hur ska man veta om man är på G med killen man gillar? Vet inte om han tar oss som ”bara vänner” elr inte

Jag förstår att det är jobbigt att du inte kan vara säker för oftast är killar väldigt duktiga på att ge olika signaler som man inte vet hur man ska tolka. Ibland är det bästa att fortsätta träffas och se vad han gör, men det beror på hur länge ni ”hållt på”. Om du vill veta nu – fråga. Fråga om han gillar dig som mer än en vän, han kanske inte vågar säga det så du kan ju hjälpa honom på traven lite! J

 

Har du dåligt morgonhumör?

JA. Gud ja. Jag hatar att gå upp ur sängen och jag är inte kontaktbar innan 10 egentligen men jag går upp i alla fall varenda dag och gör min grej. Inte lönt att ligga kvar i sängen och sura, då missar du din chans att göra det du vill.

 

Vad ska jag göra för att få allt hat mot mig att försvinna. Är utfryst i klassen och nästan ingen bryr sig Mår piss har du råd?

Problemet när man går kvar i skolan är att man tror att just klassen är de enda som spelar roll. Skit i dom och hitta personer utanför skolmiljön du gillar att hänga med. Gillar du att rida? Hitta vänner på stallet. Gillar du att spela fotboll? Hitta vänner i laget. Sök dig till folk som gillar samma saker som du så ska du se att du plötsligt inte är intresserad av din klass åsikter om dig längre.

 

Om ens hjärta värker pga. en kille som redan är tillsammans med någon, vad ska man göra då?

Obesvarad kärlek är vidrig och gör ibland ont fysiskt också. Det är sjukt jobbigt men du måste förstå att han då inte är för dig om han inte är med dig. Kanske kan det bli ni i framtiden men fram till dess – ha lite kul! Finns så många andra här i världen som kanske passar dig hur bra som helst. Det vet du ju aldrig om du bara är stängd för en enda person.

Hur sminkar du dig vardagligen?

Oj, ganska lite egentligen. Jag har typ aldrig tid att sminka mig så mycket förutom på helger men concealern från Make up store är min bästa vän alltid. Och mascaran från Benefit som gör att det ser ut som att jag är levande när jag verkligen inte känner mig som det!

 

Hur höjer man sitt självförtroende? Och hur slutar man att vara en mamma åt sin mamma?

Man måste inse sina brister. Dom man kan leva med och dom man kan jobba med. Du kanske har en lite krokig näsa eller att du har en jobbig röst. Sånt är det bara att omfamna som en del av dig! Tycker du däremot att du är för feg eller för tyst så går det att ändra men man måste ta allt steg för steg. Börja säga vad du tycker eller tänker, ta lite plats i konversationer eller sätt dig i situationer där du måste utsättas för att prata med människor mycket. Helt plötsligt klarar du av mer och mer och innan du vet ordet av det så har du kommit dit du ville från början!

Vad gällande din mamma så måste du på ett vuxet sätt förklara var gränsen går. I vissa situationer måste man vara där för sina föräldrar på ett sätt som är sjukt krävande för barn men om du förklarar att du gärna lyssnar men inte kan ta på dig ansvaret av att vara henne och är envis med det så kommer hon till slut behöva inse det. Viktigt att du inte säger det på ett otrevligt sätt utan att du lugnt sätter gränser.

 

Om ens föräldrar bråkar hela tiden. Och man nt vet vad man ska göra så man låser in sig på toan i timmar och gråter?

Det är fruktansvärt att behöva ta del av sånt, jag förstår. Det ska inte gå ut över dig och om du känner att du har hört tillräckligt för att kunna förklara var deras brister i kommunikation ligger så sätt dig ner, precis som jag skrev på förra frågan alltså lugnt och moget och säg att du t.ex. hör att han inte lyssnar på henne när hon försöker förklara något och att hon höjer rösten när han vill fråga något så kanske det ger en inblick i hur de istället bör kommunicera. Säg att det är synd att de behandlar varandra så med tanke på hur mycket de egentligen älskar varann och att om de nu inte gör det alls så kanske de inte bör vara tillsammans. Som sagt, ledsen att du gör igenom detta men försök att få igång en lugn och sansad konversation men konstruktiv kritik.

my 9

boyz gurlzlöölölö

answers part uno

I och med att jag gått väldigt mycket frågor på Twitter också så delar jag upp det i tre delar. Här är svar, del 1:

Hej! Jag har en bästis som kanske inte är min bästis längre men det var att en ny tjej började i vår klass och dom blev bästisar. I matsalen så brukar dom kolla på mig och sen skratta. Men när jag är själv med den henne så brukar hon prata skit om de andra men när dom är med varandra då tror jag att dom pratar skit om mig! Men hon är jätte snäll men vet inte jag kan inte lita på henne både jag sluta att vara med henne då?

Fråga henne om hon har något hon vill ta upp med dig. Antagligen är det inget utan hon gör så för att passa in hos dom – hon tror att hon vinner på att trycka ner dig för att komma upp själv och det där händer tyvärr nästan alla någon gång i livet. Kanske gör hon det för att hon inte vet om att du vet, men förklara för henne att du inte accepterar det hon håller på med. Hellre att du säger ifrån och det kanske blir bättre än att du går runt och känner dig ledsen över det. Vill hon lämna dig för dom andra tjejerna då så var hon ändå ingen du skulle vara vän med från början.

Du pratar mycket om att det är svårt att vara ung. Men blir det bättre sen? Blir det mindre jobbigt eller lär man sig bara att hantera det?

Jag pratar mycket om det för att jag tror att det är viktigt att förstå att det inte bara är du själv som känner så. Alla, oavsett om man är den kaxiga, den blyga eller den snälla har det svårt och har problem att hitta sig själva. När du blir äldre kommer du lära dig mer om dig själv och din omgivning men det krävs misstag för att få insikt. Kämpa på och fokusera på att hitta dig själv och vad du vill göra/omge dig med och bry dig inte så mycket om resten. Dom personer vars åsikter du slavar efter idag kommer du skratta åt om några år, så gör inte ens det misstaget.

 Hej

jag undrar hur man kan fixa en vänskap för att en av mina vänner som va min bästa vän i flera år litar inte på mig även att jag säger sanningen och så går hon runt och säger saker bakom min rygg och så bryr hon inte om mig

Frågan är om du ens vill ”fixa” er relation då. Det verkar som att du lägger ner mycket tid och känslor på någon som inte bryr sig tillbaka. Antagligen har hon själv problem med vem hon är så hon lägger över det på dig för att rädda sitt skinn. Du ska inte behöva stå ut med det, så fundera på hur viktig er vänskap egentligen är och tänk på om hon är någon du ser dig själv vara bästa vän med om 10-20 år. Lycka till, ta ingen skit du inte förtjänar!

 Hej jag undrar hur man ska lära sig att vara stolt över sig själv, jag har nämligen blivit nätmobbad för ett tag sen, så jag har jätte svårt att ta i mot komplimanger, svårt att vara stolt över mig själv och nöjd och jag vill verkligen ändra på detta men vet inte riktig hur, kramis

Det är svårt att vara stolt över sig själv, så himla enkelt att känna självtvivel. Det gör alla. Framförallt dom som näthatar, dom är extremt missnöjda med sig själva och slår och sparkar åt alla håll för att må bättre själva vilket dom självklart inte gör. Det är viktigt att du ser på det som något overkligt och opersonligt och försöker lägga fokus på att verkligen lyssna när någon säger något fint om dig. Du är fin!

 Hej kära Mickis! Jag är en tjej på sexton vintrar som älskar att sjunga och dansa. Jag är kanske inte värsta proffset på båda de sakerna men jag har passion för dem. Men jag vågar inte följa min dröm och bli sångerska eller dansare. Vad gör man då, då man inte vågar? Jag skulle öva tills jag blödde om jag skulle få veta att jah skulle få chansen att göra de jag verkligen älskar. Du är bästa mickis, puss!

Det viktigaste är att du försöker. Det sägs att man ska göra något 10 000 timmar för att bli riktigt bra på något och jag tror absolut att det stämmer. Folk jag känner/jobbar med som målar, dansar eller sjunger professionellt blir ju ständigt bättre och kollar man hur deras grejer är nu jämfört med för några år sen är det ju enorm skillnad! Det gäller helt enkelt att jobba hårt, att inte ge upp och att vara jobbigt envis.

Hur mår man bättre då man mår skit? Hur gör du? Och hur fan gör man när man haft en bästa kompis i 3 år som visar sig vara falsk och en jävla lögnare. Behöver verkligen hjälp med hela mitt liv 🙁 <3

Man måste ta det lugnt till att börja med. Är verkligen HELA ditt liv skit? Antagligen inte. Oftast när något händer så händer något mer jobbigt men man kan inte säcka ihop helt och hata allt, det skadar ingen annan än dig själv. Tyvärr är det så att man blir sviken av folk man älskat och litat på men man kan inte bli arg på hela världen för det. HON är sämst, HON är elak men inte alla. Hitta personer som du inte behöver kämpa för att hålla kvar utan som vill vara med dig för att du är du. Fortsätt våga ge dig själv till folk men var mer selektiv med vem det är. Ställ dig bara över det och låt det inte rubba dig. Ditt liv äger om du ser till att det äger.

<<<<<<< HEAD ======= >>>>>>> 7b8e8c7dcb6c569b000584cc581f6e5d33ae9fdd