old but still the same

Skrev det här inlägget för ett halvår sen men det känns relevant igen så here we go.

Skriver. Raderar. Skriver. Raderar. Röker ett par bloss. Skriver igen. Raderar. Igen.
Undrar varför djur jagar varandra. Nyser. Undrar varför mitt hjärta aldrig exploderat när jag nyst. Undrar om det är en myt att hjärtat kan explodera när man nyser. Undrar när mitt sår på tummen ska läka. Kollar telefonen. Undrar om jag kan få dödliga sjukdomar genom såret på min tumme. Undrar hur mycket bakterier som finns runtomkring mig. Kollar telefonen. Drar mig i skinnet. Dricker vatten för att hålla mig vaken för att kunna somna. Drar mig i skinnet. Undrar vad jag gjorde för exakt ett år sen. Känner mig lurad. Undrar om jag är väldigt stark eller väldigt svag. Undrar om jag är helt galen och att alla vet det. Undrar om folk vet så mycket egentligen. Skrattar.

Undrar vad alla i hela världen vet. Undrar vad man skulle känna om man visste vad alla vet. Kollar telefonen. Undrar vad som är själen. Undrar om djur har själ. Undrar om djur känner många känslor. Drar bort en bit nagel. Undrar varför just dessa hudceller dog. Undrar om de hade hudcellsbarn som blev ledsna när dem dog. Undrar om jag kommer dö snart. Minns att jag alltid trodde att jag skulle dö ung som yngre och då skulle man komma till Västerås för det sa Lotta på Bråkmakargatan. Tar mig för ansiktet. Konstaterar att jag är ett märkligt människobarn. Undrar om man kan beskriva mig som ”knölig” för det känns knöligt att vara jag fast på ett bra sätt. Bäddar in mig. Klär inte av mig. Släcker lampan. Blir rädd. Tänder lampan. Fryser. Skrattar åt att man kan tänka så mycket på precis ingenting och sen skriva om precis ingenting. Undrar om man någonsin kommer kunna spela upp allt man drömt på duk. Undrar om det inte är dags att sova nu. Ler för jag väljer att le.
Släcker. Igen.

Enter a title

Ibland när jag kommer hem ekar mina väggar av tystnaden du lämnat kvar.

one year

Det har gått ett år nu.

Exakt 365 dagar sen jag på en sekund drunknade i ett mörker som på min då molnfria himmel kändes så långt bort.

Vi hade precis landat från hjärteresa i gammal stad. Vi drack vin, sprang i kullerstensgränder, jagade varann genom natten efter långa middagar som tog oss närmre än vad vi någonsin varit innan. Jag beslutade mig efter du lovat att aldrig medvetet göra mig illa att blotta det sista av mig jag inte tidigare visat eller sagt högt. Någonsin. För du var ju så kär i mig, du såg ju på mig sådär så det kändes i hela mig, du höll i mig som om jag vore en dyrbar vas – ömt men samtidigt hårt och stadigt. Jag gav mig till dig för du var så försäkrande om att du bara ville ha mig, nästan villkorslöst.

Men när du tittade bort från mig såg du något annat. När du knäppte händerna i knäet och log snett var det inte för att du var generad eller överväldigad. När du skrek på mig av oro var det inte för att du var orolig över vad jag var kapabel till. Du skämdes över att du bakom min rygg jagade uppmärksamhet som om du vore heroinist och komplimangerna var ditt gift som du ovärdigt var tvungen att spruta i dig för att fortsätta stå på benen.

Samtidigt satt jag och såg på dig som om du skulle bli den enda jag någonsin såg på sådär igen.

För 525600 minuter sen krympte mitt hjärta och sänktes i mig tills det endast kändes som en störande liten grusbit i min sko.

För 12 månader sen lärde jag mig att vara mer försiktig med vem jag släpper in, inte att man istället ska stänga ute helt.

Idag är jag hänförd över att du är likadan och att jag på nytt ser på kärlek som något vackert och möjligt.

Hoppet är trots allt det vi alltid har kvar.

M.

 

fucking word

Stop fucking around making up fucking excuses and fucking get a fucking grip. Fuck.

to the left, to the left

Det gör ont när någon gör en illa. Tänker inte sluta våga för det.

Skärmavbild 2014-06-23 kl. 11.44.34

I miss you

Det finns så många olika typer av saknad. Saknaden av något som aldrig riktigt tog slut, av någon du inte borde sakna, av saker du aldrig ens haft. Av vänner, familjemedlemmar som inte längre finns med oss eller av någon du inte ens visste att du saknade.
Mitt hjärta har delats upp i små små bitar ända sen jag var liten och jag har låtit både rätt och fel människor plocka med sig en bit. Vissa har lämnat tillbaks det helt, vissa har spottat och stampat på det och vissa bär det i sitt, ditpusslat, så min lilla bit kan banka på när deras egna brustit itu.

20140622-004300.jpg

20140622-004401.jpg

Right now

Lever livet hemma hos min fina mamma med bästa Daniel. Vad ska ni göra på midsommar? Tell me!

20140619-225240.jpg

20140619-225419.jpg

Pics from Dr. Denim pre Kentfest

Tack igen till finaste Dr. Denim för en magisk söndag. Här kommer bilderna! Bildcred ger jag faktiskt till Mathias Nordgren på stureplan.se för jag kan inte fota såhär fint för min systemkamera är trasig för den har vin i sig. Slut på meddelande.

Dr Denim 4 Dr. Denim 3 Dr. Denim 2 dr denim 1 _DSC2546